Familjens helg i Rom i november 2004

En minisemester i Rom

Vintern kom tidigt till Stockholm 2004. Redan runt den 20 november var staden ordentligt inbäddad i snö. Även om temperaturen inte parkerat sig permanent under noll utan varierade mellan någon plusgrad och några minusgrader kändes det skönt att resa till Rom över en förängd helg. Visserligen regnade det under stora delar av de dagar vi var där men det var ändå runt 15 grader varm. Men framför allt: Det var Italien.

Redan resan ned ingav förhoppningar. När man ser de snöklädda alperna från en molnfri himmel inser man att man lämnat vardagen bakom sig.


Snöklädda Alper sedda från flygplansfönstret

Väl framme i Rom checkade vi in på hotellet, Domus Romana, centralt beläget nära Via Nazionale på Via delle Quattro Fontane. Det visade sig motsvara bilderna vi såg när vi bokade resan. Ett gammalt patricierhem med imponerande takhöjd.


Bakgården med sin fontän får illustrera den gamla lyx som präglade hotellet

Eftersom Karin var den enda i familjen som varit i Rom tidigare kom vår Romresa naturligtvis att handla mycket om klassiska sevärdheter. Vi besökte således Colloseum, S:t Peterskyrkan och Vatikanen, Fontana di Trevi, Spanska trappan, Piazza Navona, Viktor Emanuel II-monumentet och Pantheon. Fast nu är ju Rom sådant att det är svårt att gå någonstans utan att stöta på ståtliga monument eller historiska byggnader.


Axel i Spanska trappan. I bakgrunden skymtar Greta på väg ned


Karin och Robert poserar framför Fontana di Trevi

Men vårt besök i Rom handlade nu inte bara om "illa underhållna byggnader". Lite shopping blev det också. Men i ett helt annat format än i London eller Paris med sina stora varuhus. Någon motsvarighet hittade vi inte i Rom. Det närmaste vi kom var Galleria Colonna. Men Via Condotti med de stora varumärkenas egna butiker kan kanske ses som ett långsträckt "varuhus". Robert passade på att smita iväg till skräddaren Brioni på Via Barberini 79. Dock utan att handla. Prisnivån avskräcker. Det är ingen omöjlighet att gå därifrån med en nota som skulle betalt den lätt begagnade Aston Martin-cabben hos bilhandlaren dörr i dörr.


Ett fik i Galleria Colonna på Via del Corso


Marknaden på Campo di Fiori med blommor, grönsaker och frukt var en shoppingupplevelse av en helt annan karaktär.

Greta tyckte att Rom saknade riktiga höjdpunkter. "Finns det inget roligt att göra i Rom" undrade hon när promenaderna blev för långa och sevärdheterna för enahanda. Ett litet ljus var dock de många stånden med allehanda prylar.

Karin och Greta vid ett stånd med intressanta prylar.

För turisten till fots har Rom både fördelar och nackdelar. Staden har aldrig drabbats av någon genomgripande stadsplanering. Det saknas därför boulevarder och paradgator att orientera sig utifrån. Trafiken är livlig. Småbilar och scotrar far fram i god fart på smågatorna. Den som stannar omotiverat eller för länge drabbas omedelbart av de andra trafikanternas ljudliga missnöje. Trafikljus är sällsynta men å andra sidan stannar alla snällt för fotgängare som tydligt visar att "nu skall jag gå över gatan". Förkörsrätt och andra trafikregler verkar inte stå högt i kurs. Det tycks som om ingen egentligen har några rättigheter i trafiken. Det finns bara en skyldighet och den omfattar alla: Se till att trafiken flyter. Det verkar faktiskt fungera bra.


En karta är ett måste för att hitta rätt i Roms virrvarr av smågator.

När man är några och fyrtio och ändå har rest en del borde man ha lärt sig undvika de värsta turistfällorna, kan man tycka. Två herrar klädda som legionärer som går och slår dank i närheten av Colloseum, borde skicka någon slags signal. Varför går man omkring i ett regntungt Rom och låter sig fotograferas tillsammans med turister? Jo för att det är ett levebröd, förstås. 3 Euro per skalle kan man utkräva. Efter fotograferingen, naturligtvis. Innan säger man inget.


Karin fotograferar Axel och Greta tillsammans med två legionärer som av en händelse råkade befinna sig i närheten av Colloseum denna regntunga novemberdag.