Mantorp Park

Mycket nöjd med Mantorp

Mantorp. Förmodligen den första räserbana jag hörde talas om. På något sätt känns den viktig. Man är inte "riktig" ens som nybörjare om man inte kört Mantorp. En annan faktor som bidrar till att ge Mantorp hög status är depå- och publikanläggningarna runt banan. Mantorp är en bana för proffs och för tävlingar inför stor publik. Det är bara Anderstorp som är i närheten i detta avseende av de banor som jag varit på. Det var med andra ord nästan högtidigt att lasta ur bilen i depån på Matorp den där första gången den 4 september 2004.

Men annars var det mesta sig likt besiktning, betala avgiften, medlems- och licenskoll osv. Men sen var det några nyheter. Innan förarmötet fanns det dels möjlighet att gå på en genomgång för de som inte kört på Mantorp förut och dels möjlighet att köra efter följebil runt banan. Jag valde fel. Jag gick på genomgången som visade sig vara en genomgång för dem som inte varit på banmöten förr och missade således turen runt banan.

När det sedan var dags att köra tog jag det lugnt de första varven. Jag har flera gånger gått ut för hårt och kört för snabbt innan jag lärt mig banan. Bättre då att ta det lugnt i början och öka när man förstått var banans snabba och långsamma partier finns.

Många böjar i början
Direkt efter depån kommer första kurvan, startkurvan. En lång vänster som det tog mig flera varv att fatta hur lång den egentligen är. Därpå en kort raka innan den långa högersväng som kallas Paris-kurvan. Den kurvan är om man vill två kurvor med en kort raka emellan. Efter den följer en raksträcka som gör en lätt böj (märkligt raksträcka?) och slutar i en chikan. Chikanen borde inte vara så märklig egentligen. Raksträckan övergår i en ganska svag vänstersväng som sen övergår i en kort, kort raka innan en skarp högersväng ut på långa rakan.

Långa rakan går svagt uppåt inledningsvis men övergår till utförsbacke lite innan armcoräcket slutar på vänstersidan av banan. Sen dyker 200 metersmärket upp och snart därefter 100 metersmärket. Det går fort i slutet av rakan. Jag var uppe i 180 km/t och det gäller att bromsa bra innan den så kallade Mjölbykurvan i slutet på rakan. Det finns gott om bromsspår i asfalten som leder rakt ut bland lekakulorna i avåkningzonen. Det är en effektiv påminnelse om betydelsen av att bromsa i tid.

Med mjölbykurvan böjar det roligaste
Mjölbykurvan är i det närmaste 180 grader men ganska lång och övergår i en raka i uppförslut. Efter krönet följer en lång härlig vänsterkurva. I dess förlängning ligger den numera avstängda Rom-kurvan. I dess ställe finns en skarp högerkurvan som kallas F2-kurvan eller hårnålen. Den är svår att få till och jag tycker inte att jag lyckades under hela dagen. Den skarpa kurvan följs av en svagare högerkurva som mynnar i en kort raka innan Depåkurvan. Depåkurvan är en lurig kurva. Det är en skarp kurva på mer än 90 grader. Kurvor som är mer än 90 grader förstår vi inte hävdar klubbmästaren i Alfaklubbens östsektion, tillika banräven, Åke Nyberg. Rent praktiskt innebär det att man kör för fort, svänger för lite och får ont om asfalt när man kommer ut på depårakan. Hade kurvan varit 90 grader hade banan fortsatt rakt fram där det nu är curbs på högersidan av banan.

Svårt få rätt fart på startrakan
Sen är det startrakan förbi depån och fram till startkurvan igen. Startrakan erbjöd under hela min dag på Mantorp ett problem. När jag gasade på på startrakan på trean nådde jag varvtalsstoppet precis när det är dags att göra klart för svängen. Hade jag lagt i 4:an hade jag bara varit tvungen att växla ned till 3:an omedelbart igen för att svänga in i startkurvan. Istället var jag tvungen att lätta på gasen. Jag insåg att om jag kom fortare ut ur depåkurvan skulle jag nå varvtalstoppen tidigare och kanske hinna växla upp till 4:an en kort stund innan det var dags att växla ned igen. Men dithän kom jag aldrig. Mot slutet av dagen tyckte jag dock att jag hade fått till mycket annat längst banan.

Paris-kurvan kändes bra. Det var bra tur att det fanns curbs i utgången. Den svaga högersvängen fram till den svaga vänstersvängen in i chikanen insåg jag att man i stort sett kunde betrakta som en raksträcka. Den tvära högern i chikanen återstår att hitta rätt spår genom. Rakan, ja det är inte mycket att säga om den. Det gäller att komma ihåg att växla i tid. På flera varv slog vartalsstoppet till. Det gör inte att det går fortare. Mjölbykurvan finns det säkert något smart spårval genom. Men jag tycker att jag kom hyfsat igenom utan att ha funderat för mycket på det. Krönet och vänstersvängen efter den är nog min favorit. F2-kurvan och den svaga kurvan efter den återstår det att klura ut. Liksom hur man tar depåkurvan för att få gott om fart med sig ut på startrakan.

Juste facit för dagen
Mot slutet av dagen är jag definitivt inte långsammast på banan. Jag kör i alla fall fortare än ett par 156:or. Förvisso har de nominellt 10 hästar mindre än min GTV6:a men det är inte bara på rakorna jag är snabbare. Jag är snabbare genom kurvorna också. Det känns bra. Jag ser på filmerna jag tog inifrån bilen att jag lyckades jag få till några varv på 1:55, vilket jag är nöjd med. Men nästa gång ska den tiden putsas.

Mantorp park - Banans egen site