Gotland Ring

Gotland Ring
En svårbemästrad bana

Senast jag körde Gotland Ring var den 10 oktober 2004. Det var första gången jag körde där med GTV6:an och det hade jag sett mycket fram emot. Ändå blev det lite grand en besvikelse. Det har inget med själva banan att göra. Eller jo, det har det. Men det är inte banans fel om man säger så. Orsaken är helt enkelt att jag inte kom i närheten av de varvtider jag hade hoppats på.

Mantorp är sådär 100 meter kortare och där körde jag mina snabbaste varv på 1:55 i somras. Efter det gick jag en förarkurs på Kinnekulle där jag kunde sätta flera varv på 1:18. "Kullen" är en kortare bana men 1:18 är en anständig tid. Alltså trodde jag skulle kunna få varvtider i stil med de jag fick på Mantorp på Gotland Ring. Men så blev det inte alls. Jag har några varv på video med tider på 2:03. De sista, och bästa, passet på Gotland Ring fick jag inga filmer från men jag tror (hoppas) att jag kom ned i 2 minuter.
Jag får skylla på vädret. Under mitt första pass på banan började det hagla! Sen regnade det lite då och då under förmiddagen och banan var blöt under lång tid. På den blöta banan hade jag inget som helst grepp. Om det beror på dåliga däck, dålig väghållning eller dålig förare skall jag låta vara osagt. Oavsett orsak blev konsekvensen den att jag tog det mycket lugnt och hade ganska lite utbyte av varven i våtan. Kamraterna i klubben tycker att jag tog det lugnt i onödan. De menar att det hade varit lärorikare att fläska på och snurra i blötan. Gotland Ring har generösa avåkningszoner och banan är så bred att det inte ens är säkert att man åker av om man snurrar. Det senare vet jag av erfarenhet. Jag har snurrat två gånger tidigare med Bertonen utan att hamna i gruser. När det sen torkade upp och jag fick grepp blev det roligare. Detta hade jag sett fram emot. Att åka på Gotland Ring i ”banbilen”. Tidigare har jag ju fegat runt i min bertone och i somras också några varv i Åke Nybergs bertone.

Jag är ju fortfarande nybörjare och fokuserade på att hitta utgångarna ur kurvorna för att sätta fart tidigt. Nu är det ju som alla vet mycket lättare att hitta bra utgångar om man har rätt ingång och sätter apex rätt i kurvorna. Tyvärr dröjde det flera pass innan jag hängde på Mange (så gott det gick) runt banan och insåg att hans spår såg mycket annorlunda ut än mitt. Ett försök att hänga på HanZolo i Raukstern visade på i stort sett samma spår. Detta spår kan sammanfattas i ”sena apex”.
Med det nya spåret gick det fortare och mer ”harmoniskt”.

Sen var det det där med färjan som gick kl 16.00. Sena turen till fastlandet var inställd för underhåll av färjan. För att hinna till Ihreviken och hämta hustrun i tid fick jag lämna banan innan jag hunnit nöta in det nya spåret. (Eller det kanske är riktigare att säga ”köra det nya spåret”. Det är ju trots allt skillnad mellan att veta hur man skall köra och att göra det.) Det känns lite tråkigt. Ni vet hur det är. Man tycker att man börjar få kläm på’t och så måste man sluta just när det roliga ska börja. Fast den bortersta kurvan återstår att klura ut. Faktum är att jag kanske inte riktigt klurat ut den tvära kurvan efter långa högerböjen, heller. Eller kurvan uppför backen efter den tvära kurvan (innan det där s:et som man kör rakt igenom innan den bortersta, tvära, kurvan)

Men det fanns faktiskt en hel del att glädja sig åt också. Jag tycker att jag fick bra fart ut ur det lilla s-et innan rakan. (Drygt 100 km/tim, iaf). Jag hittade en ny och bättre plats att ha kameran på i bilen. Nu kan jag se lite av ratten istället för mycket av vindrutetorkarna. Jag vände på kameran när den satt på instrumentbrädan under ett varv och filmade mig själv. (Det är väl bara jag som tycket det är roligt. Jag vet för jag har testat på familjen, men ändå. Jag ser dj-vligt cool ut. Jag trodde jag skulle se ut som ett nervöst vrak som slet i ratt och växelspak som om jag stod inför ett sammanbrott.)

Gotland Ring - Banans egen site

Gotland Ring